Ibland tar det tid för jobb att komma till skott, och ibland hinner man knappt ens märka att de dyker in förrän de är klara. De här porträtten på Sara Dalgren till Skolporten (via Content Innovation) hör till den senare varianten. Ibland klaffar allt och alla luckor i kalendrar och scheman stämmer överens. Det är himla smidigt när det sker.
Någorlunda minimalistiskt
Min stora styrka har aldrig varit att planera, utan snarare att improvisera. Självklart vill jag aldrig vara oförberedd och osäker på om jag kan leverera eller ej, men för mig är självsäkerhet inte synonymt med förberedelse. Den här gången hade jag en rätt så tydlig brief, stående porträtt mot enfärgad bakgrund, och sidan i sig som ska gå i tidningen är jag ganska bekant med, då jag vid tidigare tillfällen har gjort retuschen till den (som oftast består i att frilägga personen så att det går att stoppa in en rubrik bakom huvudet, samt att tryckanpassa bilden och göra den bra rent allmänt).
Det var alltså något som jag kände mig förhållandevis förberedd på, så allt som behövdes i övrigt var att jag hörde efter med Sara om hon hade någon koll på något bra ställe vid henens kontor som gick att använda som bakgrund, och så packade jag väskan så att jag fick med mig allt jag kände att jag skulle behöva, och resten fick lösas på plats.
Hade jag velat skulle jag så klart kunnat springa förbi lokalerna i förtid och reka lite, men för mig är inte ett litet mått av ovisshet något negativt. Det gör bara att hjärnan ställer in sig på att jobba lite hårdare, och brukar resultera i att det i slutändan blir bättre än om något är så pass planerat att det inte går att freestajla något alls.
Eftersom vi skulle vara inomhus kände jag att det räckte bra med bara några speedlights. Jag använder mig i de här fallen oftast av de billiga men ändå förvånansvärt pålitliga Yongnuo YN 560-III. De är snabba att rigga, kräver inte några särskilt stadiga (dvs tunga) stativ, och de går att klämma in lite varstans utan att de kommer i vägen.
På de flesta bilderna använde jag bara en blixt med ett paraply (vit insida), och på några bilder har jag en till blixt med paraply på motsatt sida för att lätta upp skuggorna lite. Mer än så behövdes inte här.
Före och efter
På det stora hela retuscherar jag mina egna bilder väldigt lite. Ofta går de inte in i Photoshop över huvud taget, utan lite snabba justeringar i Lightroom brukar räcka. I det här fallet blev det lite mer än så dock. I bilderna nedan är de till vänster originalen nästan direkt ur kameran (i stort sett är bara en liten justering för exponeringen och beskärningen gjord) och till höger är de någorlunda färdiga varianterna (mindre småfix samt friläggning kommer tillkomma inför slutgiltig leverans).
Sara hade spejat ut ungefärligen var vi kunde vara och fota. Det var i en ganska så trång passage med några dörrar som såg ut att leda in i några små förråd eller liknande. Som synes i bilderna har jag tagit bort skarvarna vid dessa dörrar, liksom dörrhandtagen, för att få bakgrunderna mer enhetliga och mindre röriga.
Som också synes hade Sara valt en helt perfekt outfit för ändamålet. De blå tonerna i hennes kläder tillsammans med den blå bakgrunden, gör att hennes hudton kommer fram väldigt bra, och det gör att det viktigaste i porträttet – hennes ansikte – står ut så tydligt som möjligt.
Vi testade i vanlig ordning några olika poser och några bilder med stora leenden, och några med lite mer allvarlig min, för att formgivaren ska ha lite variation att jobba med. Sara visade sig dock vara en sån där härlig person som alltid har leendet nära till hands, så jag tycker att de här bilderna verkligen visar hur det var att umgås med henne.
Extra variation
Alldeles till höger om där vi fotade de blå bilderna fanns också en ganska häftig bakgrund med någon sorts ventilationstrummor som sträckte sig från nedervåningen och upp genom byggnaden. Eftersom de små smidiga blixtarna är så lätta att flytta på, valde vi att lite snabbt också testa den bakgrunden. Jag misstänkte att det inte skulle bli bilder som skulle komma att väljas, men Sara hade tid och ork, och det tog ändå bara ett par minuter extra att rigga.
Den vänstra bilden ovan är bara det första supersnabba testet för att se om det över huvud taget ens skulle gå att göra något där. På en gång upptäckte jag att 24-70 inte skulle räcka till (den vänstra bilden är fotad med 70 mm), så jag bytte till telezoomen och backade lite. Vid ungefär 110 mm hade bakgrunden komprimerats ihop så mycket att det inte stack in massa extra detaljer.
På den högra bilden, där jag fixat till ljuset också, syns också ett kantljus från vänstersidan i bilden. Det är bara en omodifierad speedlight som behövdes för att separera Sara lite från den mörka bakgrunden.
Jag tycker att det blev ett ganska häftigt resultat, men de blå bilderna är ändå de jag tycker bäst om. Jag gillar skuggan som ligger bakom Sara på de bilderna. Det kommer nog bli ett fint djup när rubriken ligger där bakom i tidningen.
Tidningen i fråga kommer för övrigt ut i September, så jag gör ett uppföljande inlägg då och delar med mig av det slutgiltiga resultatet också.
Lars Niclas Fasth 