Kristi paddelfärd 2017, del 1.

Vi for iväg till Tiveden över ledigheten kring firandet av Christer Fuglesang, och paddlade kanot. Sålunda döptes trippen till Kristi paddelfärd.

Det var det bästa.

Under tiden som jag gått igenom och framkallat de här bilderna har jag så klart tänkt på hur jag ska bygga upp berättelsen kring dem. Vi åkte på fredagen, kom hem på söndagen, gjorde ett gäng stopp och mellanstopp, sov två nätter på vackra platser – kort sagt hände en hel del fina grejer.

Det betyder en hel del bilder.

Att presentera berättelsen kronologiskt känns så klart som det rimligaste alternativet. Det är också det enklaste. Men när det är jättemånga bilder, och det inte känns aktuellt att sitta en heldag bara för att agera bildredaktör, hur strukturerar jag då upp narrativet? För som en berättelse är det lättare att bara dundra på med bilder, medan ett enda stort galleri bara blir intressant för oss som var med, och kanske vår familj.

Jag har inte kommit fram till någon riktigt bra och tillfredsställande lösning, så jag gör som jag alltid gör i de fallen: Jag sätter bara igång, så får vi se vart det leder.

Så:

Nu kör vi

Alla resor börjar alltid med nån sorts förberedelser. Det steget skippar vi här. I stället börjar vi allt i kanoten, på sjön, på väg mot ett hus i skogen som skulle komma att visa sig vara allt John Bauer någonsin kunde drömma om men aldrig uppnå.

Först bara, en praktisk grej: mina begränsningar. En kamera (D750), ett objektiv (35/1.8), två batterier (det gick bara åt en plupp på ett av batterierna på hela trippen, men det är skönt med redundans), fyra minneskort (bara ett på 16gb fylldes, men lite säkerhet gör gott). Mer orkade jag inte släpa på och riskera att kasta i sjön (bokstavligen). Någon måtta fick det lov att vara. Det var ju ändå semester.

Så. Åter till den Bauerska drömmen i den förtrollade sagovärlden.

Kolla bara! Flest smultron som växer på taket när man dör vinner.

Hanna har vuxit upp i det huset, och kikar man lite noggrannare på henne så ser man att även hon är ett trolskt sagoväsen.

Kolla bara! Det spelar ingen roll hur många smultron på taket man har, om Hanna är med i ens liv dör man lycklig i vilket fall som helst.

Från a till b

Okej, jag tappade kanske fattningen där. Men så här va: vi kom iväg ganska sent på fredagen, bilade några timmar, och hämtade sedan ut våra kanoter och kördes till sjön. Väl där krånglade vi på oss flytvästarna, bökade ner all packning i farkosterna, och stökade till slut ned oss själva och satte av till sjöss. Vi paddlade bara en kortis, till Smultronhemmet, och där bjöds vi på mat.

Först såg vi oss om en liten snabbis, som man gör när man är nyfiken och kär i sitt liv. Allt var alldeles så där provocerande vackert att man liksom inte lyckas ta något särskilt till sig. Allt blir bara blandade intryck. Ljuset sken som guld och grönskan hade precis exploderat ut i försommarprakt. Ryggsäckar studsade och svängde upp för slänten över ängen. Fågelsång, blomdoft. Solen silades genom lövverken, in mellan grenarna, och rätt genom lyktan – som på bilden här nedan.

Så var allt. Allt var så. Det är svårt att se objektivt på det, allt blir bara en romantisk klump nånstans i förvirrade hippocampus, och de långtidsminnena som sparas är bara en vacker orange-gul Rothko i resten av ens liv.

Efter intryckskavalkaden slog vi oss ned och njöt av sällskapets och matens lyx.

 

Med det här som bakgrund:

Och det här som sammanfattning:

Mitt i allt, ett porträtt:

Vi hade tänkt ge oss iväg efter maten för att hitta sovplats på någon söt liten holme eller så, men solen försvann och det blev kväll, och hade det inte varit för att myggen påminde oss om verkligheten så hade vi mycket väl kunnat sitta där än och njuta av hur fint livet kan vara.

Eftersom det hann bli mörkt, gick vi bara ned för slänten mot ängen en gång till, och byggde upp vår tältstad i en glänta vi fann i mörkret, och så sov vi där. Det sista jag såg innan jag grävde ned mig i sovsäcken:

Jag måste springa iväg nu, så jag löser hela berättelsen så här: flera delar!

Nästa del hittar du här, och den består av fler idyllbilder på hur en sommarhelg kan utspela sig när allt går bra.