Del 1 hittar du här.
Del 2 hittar du här.
///
Den andra dagen på vår tripp, själva paddeldagen, var den enda ”riktiga” dagen på vårt lilla äventyr. Stora delar av dagen innan gick åt till att komma iväg och fram (vi kom inte iväg förrän kl 16). I förra inlägget hade vi precis paddlat klart när jag valde att stycka av det hela en gång till, för att inte slänga in på tok för mycket bilder i ett och samma inlägg.
Det blir kanske lätt så att man tror att det faktiskt finns en plan med det hela, och att dela upp det i ett inlägg per äventyrsdag vore ju inte helt orimligt. Det är ju också nästan så att man kan tro att det är så jag gjort – men tror man det så tror man fel. Jag orkade nämligen knappt plocka upp kameran den tredje dagen.
Vad är då det här, undrar du kanske då? Är det möjligen en studie i Erik?
Ja.
Det här inlägget kommer handla uteslutande om Erik. Här ovan ser vi Eriks solglasögon och Eriks ena fot. En sak som inte alla vet om Erik är att han faktiskt har två fötter. Kikar vi lite noggrant på den bilden som Eriks klivdoningar syns på, ser vi att han har valt att trycka ner sina två fötter i skor som bär mina initialer. Det är ett tecken på god karaktär.
Det här inlägget handlar inte uteslutande om Erik.
Efter att vi paddlat klart tvingade vi en liten holländare att mosa in oss i en buss och köra oss och kanoterna tillbaka till campingen. Sedan köpte vi lite glass av holländaren, som kompensation för känslomässig börda, och efter det slängde vi in oss i våra egna bilar och lämnade den lilla holländaren i fred.
Vi for till Tivedens nationalpark och drack sprit.
Så här va: eftersom vår paddelfärd ledde oss från obygden tillbaka in till campingen igen, och eftersom vi inte ville sova på en camping, så var vi lite tvungna att ta oss någon annanstans för att sova. Tivedens nationalpark är skitsnygg, så det kändes rimligt att åka dit.
Eftersom det outtalade temat för paddelfärden visst bestod i att åka runt till olika platser och vila där, kändes det ganska naturligt att fortsätta i det spåret. Det faktum att klockan började närma sig solnedgång gjorde också att det kändes rätt rimligt.
Så vi byggde ihop vår lilla tältstad intill hundratusen andra tältstäder (det visade sig att Tiveden nationalpark är ganska poppis, så det var inte direkt någon känsla av att vara ensam i vildmarken), och satte igång med matlagningen.
Sen drack vi sprit, käkade mat, och hade det allmänt trivsamt i försommarnatten.
De här två babesen var så här söta (ovan).
Här följer en serie i tre bilder på Eriks hantering av pluntan (nedan). I första bilden ser vi en bister min och en blick som dömer ut hela världen som ett enda jävla ruckel som ingen vill ha något att göra med. Gömd under grenar och barr står den bistra minen och nöjer sig med tanken på att allt är åt helvete – för till slut får man dö.
I den andra bilden ser vi hur den bistra minen har gått och lagt sig för natten. I stället har han som bar den sjunkit ned med ryggen mot ett träd och vänt sig tillbaka in mot sitt sammanhang.
I den tredje och avslutande bilden verkar det som att det jävla rucklet till värld vi bor i kanske går att hantera trots allt. Lite sprit på det så ska saker nog ordna sig, ska ni se.
Nu handlade det visst lite mycket om Erik ändå
Vi kan kika lite vad de andra höll på med under tiden.
Andreas hade fullt fokus på att mosa näringsämnen rätt opp i gomseglet. Inte illa, Andreas!
Matilda satt och projicerade – rätt från hjärnan! – lite hologramliknande bilder om skog och sjö intill vår miljö av skog och sjö. Inte illa, Matilda!
Sara lyckades visst slå sig ned intill Erik och bryta honom ut ur sitt hat. Hennes air av trivsel och trevlighet har till och med fått honom att släppa pluntan! Inte illa, Sara.
Vet ni vad som hände sen?
Kvällen tog slut.
Vad händer efter att kvällen tar slut?
Ja men vad tror du?
Kom igen, gissa!
Nästa morgon kommer (tids nog)!
Jag var tuppauppe även denna dag, och knölade ihop mitt tält och grävde ned allting i min ryggsäck innan vettigt folk ens uppnått sin djupsömn. Det är inte likt mig, men i skogen vaknar jag bättre, och mer gärna, än hemma.
Precis som morgonen innan tog jag med mig mitt liggunderlag och letade rätt på en solig plätt och lade mig för att vila en stund. Det är viktigt att vila efter att man sovit, så man inte sliter ut sig.
Efter ett tag kom Andreas upp och vilade lite också.
Bilden på honom är från kvällen innan, dock. Jag var som sagt inte så värst aktiv med kameran på den tredje och sista dagen.
Därmed inte sagt att jag inte fick upp den över huvud taget. Här är till exempel lite naken karl:
Och här är en obligatorisk kaffebild:
Och vad är nu detta om inte en solig frukostbild på den lika soliga Matilda?
Hmm, vad mer…? En till frukostbild kanske?
Och som ett naturligt steg vidare kommer här en bild på när folk packar ihop sina grejer.
Efter det hände följande
Vi slängde in våra saker i våra bilar.
Några stycken åkte iväg för att fylla på våra vatteflaskor.
Några stycken satte sig vid vattnet.
Jag avverkade en snabb liten löprunda och följde upp med ett dopp i sjön.
Vinden vaknade.
Vi tog en liten promenad till en klippa där vi åt lunch.
Regnet kom.
Vi gick tillbaka till bilarna.
Vi for.
Tillbaka for vi till den där Bauer-drömmen.
Till det där trollhuset
och till det där bordet som hela tiden fylldes på med mat och fika
Vi blev angripna av getingar och mygg
Men det visade sig ändå att det gick precis hur bra som helst att vila även här, vilket Matilda illustrerar så tydligt i bilden nedan:
Och efter det var det inte så mycket mer att orda om.
Vi åkte hem.
Vi unnade oss själva 40 minuter i bilkö på motorväg:
Och sen kom vi hem.
Så vad har vi då lärt oss av alla de här bilderna?
Och vad har vi lärt oss av alla de här inläggen?
Inte ett skit. Men det var trevligt. Och här är en till bild på sprit.
Okej hejdå!
Lars Niclas Fasth 