Varken jag eller min sambo har jobb med vanliga veckoscheman. Ibland kan helgen ligga mitt i veckan för oss, ibland blir det ingen helg alls, och ibland kan det bli flera dagar i sträck med ledighet. Eller ”ledighet”. Som frilansare finns det ju alltid saker att göra. Som att skriva blogginlägg, till exempel.
Idag är en helgdag för mig. Jag fick min lördag på en tisdag den här veckan. Den gångna veckan hade jag rätt fullt upp med massa kul grejer, så jag har en hel del redigering att göra, men just idag tänkte jag försöka vara så ledig som möjligt.
Därför tänkte jag att det passade bra att minnas tillbaka till en kväll för ett par veckor sedan, när vi tog en kvällsutflykt till några övergivna hus.
Det här var precis när Bråvalla-festivalen var på väg att dra igång, så all trafik var så vägen från oss var lite förändrad från hur den i vanliga fall brukar vara.
Det tog en halvtimme extra att bara ta oss till motorvägen.
Men vi kom iväg till slut. Vi åkte till Linköping och plockade upp två granna bönor, och sedan for vi ut på landet.
Övergivna hus är alltid spännande att kika runt i och kring, men det är inte något som jag riktigt någonsin har varit så värst förtjust i att fotografera. Jag är alltid mer intresserad av miljön som en bakgrund, och det övervuxna som möjligheter till spännande nya ljusformer. Med andra ord: jag fotade mest de vi var där med, och inte så mycket de övergivna husen i sig.
Är man sugen på att se hur husen ser ut, och hur det såg ut inuti dem, så rekommenderar jag att ni kikar in den här youtube-kanalen som donnan min har: https://www.youtube.com/c/gelix
Där finns klipp både från den här trippen, och flera andra liknande grejer.
Donnan i fråga framför ett av husen.
(TIPS: Alla små bilder som de här går att klicka på om man vill se dem i större format)
Okej, det är inte så att jag inte fotade husen i sig någonting alls, det är bara det att miljöbilder för mig känns mest som ett sätt att påbörja eller avsluta en scen – precis som i film – snarare än själva scenen i sig.
Jag fotar hellre som nedan, när en person gör något på platsen (som ju nu introducerats med bilderna ovan)
Jag säger absolut inte att miljöbilderna inte behövs, eller att landskapsfoton inte har något värde, eller någonting alls som har med nåt sånt att göra. Jag menar bara att jag inte tycker att sånt är lika kul att fota som människor.
Verb är roligare än substantiv.
Träd och hus:
Person står och är fin framför hus:
Okej, nu svamlar jag mest bara, men ändå. På det stora hela handlar det för mig mest om att berätta något, och jag trivs bättre med att berätta något med hjälp av människor än med hjälp av platser.
Men visst, den här miljön har ju till synes en hel del att berätta:
Och med hjälp av den här närbilden står det väldigt klart att vi inte var där på vintern:
Nåväl. Båda två är bra att ha, och de fyller olika funktioner.
Om det inte framgått, förresten, så använder jag den här bloggen till viss del som något slags utvecklingsterapi. Genom att babbla och mumla för mig själv så här, och visa bilder samtidigt, så inbillar jag mig att jag kanske lär mig någonting under tiden.
Men jag har haft fel förut.
Ett par gånger vid det här laget.
Men du – kolla här! Elli har hittat rabarber!
Elli lägger rabarber på rabarber.
Förlåt.
Underrubrik för att jag inte kommer på hur jag ska gå vidare
Eller okej, jag vet precis hur jag ska gå vidare. Det kändes bara rimligt att peta in en rubrik precis där.
Nu: FLER BILDER!
Okej. Så där. Det var flera bilder utan förklaring.
Grejen när man gillar att fota folk och man har fint folk med sig som gör sig så bra på bild, är ju att man helt plötsligt sitter på en hel bunt med fina bilder på fint folk som man i alla fall i någon mån känner att det är värt att visa upp.
Allt skulle säkert bli bättre (och definitivt kärnfullare) om jag bara valde ut fyra eller fem stycken av alla bilderna hittills, och lät det vara bra så.
Men det är ju människor jag tycker så himla mycket om, och som är så bra på att se annorlunda ut hela tiden, så det blir liksom så mycket fint att visa upp.
Kolla på den här spexiga spejaren till exempel
Eller den här snygga vloggaren
Eller den här spexiga spejaren igen, som helt plötsligt blev en hunk så fort han fick bli lite bländad av solljuset och vände sig om
För att inte nämna de här pigga ögonen
Eller den här pedagogiska storyteller-posen
Aja. Det får väl kanske vara nog så för den här gången.
Okejhejdå
Lars Niclas Fasth 