Jag lade några timmar i ateljén på att ta ett par bilder på mig själv här om dagen, så nu tänkte jag dela ett till sånt här inlägg där jag visar exempel på hur en bild kan byggas upp.
Det allra första steget här var att sätta upp bakgrunden. Bakgrunden är nästan alltid det första som får uppmärksamhet, för när den väl är ordnad behöver man inte bry sig om den något mer. Här hängde jag bara upp den på väggen och ställde en blixt intill, riktad rätt upp i taket, för att få ett enkelt utgångsläge för att tänka på kompositionen. Det är ju lite krångligare med hur man placerar kameran när man fotar sig själv, eftersom det är svårt att göra mikrojusteringar snabbt och enkelt.
Förra sommaren skrev jag också förresten också ett inlägg om när jag tog självporträtt, och jag använde samma bakgrund då som nu. Då var jag i min trädgård, men den här gången kände jag mer för att ha lite större kontroll över väder och vind (för övrigt var det ca 1000° varmt (29°c) så att få vara inomhus gjorde det lite mer hanterbart med svettmängderna också).
Nästa steg var att bygga upp kulisserna. Här petade jag också på en softbox på huvudljuset (samma softbox som jag använde till förra sommarens bild, faktiskt). På den första av bilderna nedan hade jag den riktad lite för långt nedåt, så jag vinklade upp den på den två senare bilderna. Huvudsakligen syns det på mörkret i förgrunden, som hjälper till att peta bort fokus just därifrån. Jag stoppade också in mer och mer detaljer för att bygga upp känslan jag var ute efter, och också för att hjälpa betraktarens blick att hitta rätt i slutbilden.
Sedan började den krångligaste delen av de alla: att bestämma hur jag själv skulle se ut och agera i bilden.
Efter ett gäng exponeringar där jag bara tittade runt åt lite olika håll, stannade jag på posen nedan.
Eftersom det blev bäst (i mitt tycke) med min blick åt höger i bilden, blev det ju som så att jag vände mig bort från ljuset. För att inte skuggorna skulle bli på tok för mörka på den sidan, ställde jag dit en till blixt, modifierad med en beauty dish med grid + diffusor. Den lättar upp skuggorna pyttelite, och ger framförallt en liten reflex i ögonen, som inte syns jättebra på bilderna i internetstorlek, men som gör det där lilla extra för bilderna i full upplösning.
Eftersom jag har lyktan där på bildens högersida, ställde jag också dit en blixt som jag satte ett CTO-filter på. Den blixten avfyras bakifrån genom lyktan, och sprider ett varmt ljus som också fungerar som kantljus på mig.
Här nedan kommer den första av de färdiga bilderna, där jag har hela den slutliga outfiten på mig, och där alla ljus och allt annat är färdigt.
Den där hatten är inget jag använder till vardags, men jag tycker om tjusiga hattar, och har alltid några liggande i ateljén. De brukar ibland vara väldigt bra för att antingen hjälpa till med kompositionen (det är svårt att inte få fokus på någon som bokstavligen blir inringad av hattens brätte) och ibland bara för att ge en annan känsla till en bild. Just här tyckte jag att hatten passade väldigt bra ihop med resten av bilden.
Nedan är det andra färdiga porträttet – här med en keps jag faktiskt använder till vardags, och med blicken rätt in i kameran:
Och nu: extramaterial
Eller ja, resten av bilderna.
På den första bilden här nedan syns det lilla som blixten från höger ger. Den var som sagt mest till för att ge lite mer täckning på den sidan i bilden.
Och på nästa bild syns tydligt vad den lilla färgade blixten gör.
Och så här såg det ut utan någon av de två extrablixtarna (bara huvudljuset, alltså):
Jag tycker alltid att det är kul att se hur en bild ser ut utanför bildens ramar, så zoomar man ut får man se resten av rummet. Här har jag bytt objektivet jag tog porträttet med (70-300 mm) till ett med vidare vinkel (24-70 mm) för att få samma vinkel och samma ljus, men med mer av rummet med i bild:
Bilderna här under går att trycka på om man vill se dem i större storlek. De visar hur mina blixtar stod placerade i förhållande till kulisserna.
Och slutligen så bestämde jag mig också för att göra en bild med det färgade ljuset som huvudljus. Den är ganska mörk, men jag tycker att det blev en bra filmisk känsla på den.
Och med det sagt var det här inlägget slut. På återseende!
Lars Niclas Fasth 