Vet ni vad jag tycker är kul?
”Hej Niclas! Vi behöver bilder från vår verksamhet. Den här dagen skulle vi vilja ha dig på de här platserna, med de här personerna.”
”Kul! Vad ska vi göra?”
”Vi vet inte exakt vad vi behöver, men vi har massa hål att fylla i bildmaterialet vi har för tillfället, så liksom bara… gör din grej?”
Okej exakt så var inte formuleringen, men på det stora hela är det en rätt rimlig beskrivning av uppdraget.
Det var åt Thormans Entreprenad i Linköping, under tidig höst anno 2019 någon gång. De behövde uppdatera sitt bildmaterial i olika medier. Deras hemsida visade bilder på folk som inte längre jobbade där – och det var en av sakerna vi tänkte på: fokusera inte på ansikten.
Det kan vara problematiskt att ha bilder på ansikten av flera anledningar. Dels med GDPR och såna grejer, och dels kan det också vara så att nån person på någon bild helt enkelt inte längre jobbar på stället, och då blir det lite tokigt att ha en bild på den personen som en representant för ett jobb som hen inte längre gör.
Jag startade dagen med att springa runt i deras garage och maskinpark någon timme, medan de hade något slags möte.
Efter det åkte jag vidare till Linköpings trädgårdshandel, som de också har hand om, och där jag varit och fotat tidigare, för att få lite bilder från den verksamheten.
Det var ett på samma gång väldigt enkelt och rätt så svårt uppdrag. Enkelt, för att det finns så himla många fina platser med så himla fina människor, men desto svårare för att det inte var aktuellt att ta härliga bilder med de som jobbar där i fokus. Det gör ju så mycket att kunna ha med glada ansikten i bilden.
Men det går att lösa även utan att tydligt visa vem det är på bilden.
Man får bara tänka lite annorlunda än vid en vanlig porträttfotografering.
Och så går det naturligtvis att göra snygga bilder som stilleben.
Extra enkelt blir det ju när allt redan är så snyggt överallt.
Nånstans tycker jag definitivt att det finns en tjusning i att tänka utanför det invanda mönstret.
Nånstans tycker jag också att det är himla skönt att inte veta vad man ger sig in i, och inte lägga så mycket tid på varje enskild bild. Det kan vara befriande ibland att veta att det inte finns så mycket tid på den här platsen, så därför är det bara att lita på magkänsla och instinkt och hoppas att det bär.
Allt känns nog lite mer spontant då, och mindre konstlat, och för ett sådant här ändamål tänker jag att det är att föredra. Det blir en känsla av att det är mer äkta när det inte är så perfekt.
Efter lunch stack jag vidare till nästa härliga ställe, där jag skulle försöka hinna visa upp så mycket som möjligt av vad deras anställda håller på med om dagarna.
De gräver
De klipper
De röjer
De klipper ännu mer
Ja, ni förstår grejen. De gör en himla massa saker. Vi flängde runt och lade ett par, möjligen upp till fem minuter på att göra en bild, och sedan vidare till nästa, och nästa, och nästa.
Som sagt, ibland är det skönt att bara lita på att man löser det, för det är så mycket som inte går att planera.
Det svåraste med en sån här dag är bara att försöka motverka att det bara blir en känsla av ”stock photo”.
Bilderna behöver på samma gång vara på något vis allmängiltiga och så personliga som möjligt.
Men mycket av det personliga kommer ju av det faktum att det är områden och platser som känns igen av de som berörs, och “trivsel” kan man ju få till exempelvis på det vis jag gjort nedan:
En detaljbild i förgrunden, och titta där, en till person som gör något i bakgrunden. Gud så trivsamt!
Och så en liggande variant…
… och en stående.
Och så vidare.
Det är ju lätt att tänka att man behöver bilder till sin verksamhet, men att det är svårt att komma på just vilka bilder man ska ha, och precis hur man ska använda dem.
Ibland kan det därför vara en bra idé att bara ringa en snubbe och be honom hänga med en dag.
Alla bilder som tas på en dag kanske inte blir extremt användbara och klockrena redan vid första sekund, men chansen är ganska stor att man kommer på bra sätt att använda bilder som faktiskt finns, snarare än att sitta där på kontoret och fundera över vilka bilder som kanske skulle vara bra att ha…
Slutpoängen då? Ja, vad ska den nu vara.
Hör av er? Jag hänger gärna med när ni jobbar. Det är mycket lättare att använda bilder som finns, än de man bara tänker att det vore bra om de fanns.
Vi hörs!
/N
Lars Niclas Fasth 
One thought on “En dag med Thormans Entreprenad”